Ekelund & Co möbelfabrik

Birger Ekelund, son till Emil Ekelund, uppförde 1925 en ny fabrik vid Målillavägen. Denna brann dock redan 1929 och året därefter uppfördes en ny anläggning vid Fabriksgatan. Företaget utvecklades positivt redan från början och efter en kort tid efter etableringen ingick Ekelund kompanjonskap med sina svågrar Thure och Janne Nygren. Den sistnämnde lämnade dock företaget efter några år.

I början av 1942 utbröt på nytt brand i fabriken. Den började i bonarverkstaden, som på ett par timmar ödelades och dessutom förstördes en intill varande byggnad som inrymde tapetserarverkstad, lagerlokaler och omballeringsmaterial.

En ny brand skakade lokalerna 1951, även om vissa delar kunde räddas. Efter denna brand sålde Thure Nygren sin andel i fabriken till Birger Ekelund, som därmed blev ensam ägare. Birger stannade kvar som ägare till 1963 då sönerna Börje, Lars och Nils övertog företaget.

Förutom vanliga bäddsoffor började man år 1931 tillverkningen av Gripsholmsmöbler, samt matsals- och herrumsmöbler. Tjugo år senare ändrades tillverkningen att gälla uteslutande bäddsoffor med fåtöljer för att år 1958 satsa helt på sittgrupper.

Från 1968 började man marknadsföra sina möbler under namnet ECO-Möbler. Detta år fick företaget stor uppmärksamhet under möbelmässan i Stockholm då Alice Timander deltog i pressvisningen av en guldlamésoffa.

Företaget fick nya ägare 1980 då Lars Ekelund, Anders Ekelund, Per Rubensson och Kjell Jönsson övertog företaget. I början av 1981 beslutade de nya ägarna att lägga ner tillverkningen av trästommar till möblerna och köpa dessa från annat håll. Härigenom blev 15 anställda utan arbete. Åtgärden räckte dock inte till för att rädda företaget som i oktober 1981 gick i konkurs. Företaget köptes då av ägarna till Järnforsens Stoppmöbler och driften kunde fortsätta. Av de förra ägarna kvarstod Kjell Jönsson i bolaget.

Nya ägare tillträdde 1983. Då planerade Witeco i Malmö att överta företaget, men ändrade sig. Istället hette de nya ägarna Kjell Jönsson (kvar sedan tidigare), Axel Heimburger, Henry Andersson och Åke Andersson. Verksamheten gick till en början mycket bra men 1985 var det dags för ett nytt ägarbyte. Då köptes företaget av Byggnadssnickeriet VJ i Vrigstad, som ändrade tillverkningen till att avse hotellinredningar. Men redan efter ett par månader tvingades företaget i konkurs och verksamheten upphörde därmed definitivt.

Som mest hade företaget ca 60 anställda (i mitten ­av 1960-talet).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *